Retro

Idag när jag gick igenom allt som finns i mitt hobbyrum, hittade jag guld!

Jag hadde helt glömt av att jag fick alla mammas mönster och tyger för några år sedan. Där hittade jag mönster till en dödshärlig äkta retroklänning. Lite kort kanske, som klänningarna gärna var på 70-talet. Kärlek!

Parade genast ihop mönstret med äkta retrofeeling tyg från Åhléns, som jag köpte som stuvbit för 50 kronor för ganska länge sedan. Till all lycka är det 2,25 meter på stuven och enligt sybeskrivningen går det åt ca 1,5 meter! Det betyder att jag kan förlänga modellen lite, så man slipper att visa rumpan när man börjer sig framåt. Färgerna går i riktig 70-tals anda - rött, vitt och orange.

Det som är fint med mönstret är att det är köpt som str 42, som jag tror kan bli ganska bra på min figur. Jag tänker att 70-tals modellerna var ganska smala i fasongen. Jag ser att jag har ärvt mammas figur ganska rätt av - på gott och mindre bra...

Jag körde igång med att klippa ut mönstret, som man inte behöver att rita av på mönsterpapper, då det bara är en storlek utritad. Mönsterarken hade blitt lite sprött efter så många år, men det gick fint att klippa likaväl. Zickzackade tyget och rätt in i tvättmaskinen på 40 grader, så tyget är färdigkrympt när jag sätter saxen i det i morgon. Jag måste erkänna att det är lite svårt att vänta till i morgon för att få klippa och sätta igång att sy, men jag tror att det kan vara värt det. Det är många delar på klänningen och i tillägg smal modell, då det är dumt att den blir ändå smalare än mig EFTER jag har sytt den. Har inga direkta planer på att gå ner i vikt precis.

Nu hoppas jag att klänningen blir så bra som jag föreställer mig inne i huvudet.

Fortsättning följer...